
I dag blev den låtsasvärld jag läser om bläcksvart verklighet.
I dag har jag träffat en hjälte av den absolut vackraste sorten.
I dag förstod jag på riktigt varför jag har det bästa jobbet trots att det kan få mig att må illa i timmar.
☆ you see stars that clear have been dead for years. but the idea just lives on ☆

Jag har fått låna en pärm med 45 originalfilmer av en arbetskamrat. Det började med att en annan kamrat på jobbet lånade mig ett par filmer för att hon tyckte att jag verkade lite ensam i veckorna. En dag låg den här pärmen på mitt skrivbord. Bara att gå hem och kolla, jag har säkert fem sex stycken till som du kan ta sen, sa min kära arbetskamrat.
I kväll tog jag en paus från pärmen och tittade istället på Donnie Brasco på Svt1. Jag gav den en fyra på filmtipset, fast jag kanske ändå tycker en femma. Jag ska tänka lite på det.
Jag är fascinerad av min egen reaktion när jag fick ett sms om att Óli var med i DN. Direkt kollade jag i Ekonomi-delen. Hur viktig grabb tror jag att jag har när jag bläddrar dit?
Det visade sig att han var med i DN På Stan i en artikel om öppettider på krogen.
Jag är fascinerad av mina arbetskamraters reaktion när de ser Óli i tidningen. Är det så han ser ut?!
I går gick jag till jobbet med utsläppt hår. Jag tror man måste ta tag i sina rädslor.
Jag undrar när jag ska vänja mig vid mitt nya utseende. Jag är sjukt nöjd med lugg men inte att den är så fruktansvärt fluffig. Varje gång det sveper förbi en skugga i spegeln undrar jag vem fan det är.
Jag kan absolut inte släppa ut håret för att då om någon gång blir jag förskräckt. Trots att jag skurit och klippt bort halva håret står det som en kokong kring huvudet. Det går absolut inte att se sig själv och känna sig som en blandning mellan den här frisyren på Taylor Momsen och Kate Bush i största allmänhet. Det där med hård och tuff (?) rock chick får vi ta en annan gång.
Kan dock konstatera trots detta att jag fortfarande får komplimanger. Är det någon gång man verkligen behöver höra det är när man har de här bad hair day dagarna.
Äntligen är jag redo att börja träna igen!
Jag har inte längre huvudet förvirrat fullt med olika skolsystem, antagningsregler, språknivåer och fan och hans moster. Det har liksom någorlunda lagts sig nu och sorterats upp. Nu när jag kan gå över till att vägleda före att informera måste inte lika mycket energi och tankeverksamhet gå åt. Jag sover inte längre flera timmar efter jobbet!
I veckan har jag sprungit två gånger. Det har gått bra med knäna men sämre med flåset. Dessutom har jag köpt en cykelpump så att jag kan börja cykla innan det blir alldeles för kallt och halt.
Fan, det kommer bli bra det här.

Samma dag som jag går ur kyrkan får samkönade par gifta sig i kyrkan. Det har inget samband mer än att båda valen inte är en dag för sent.
Det känns som att jag håller på att bli sjuk. Jag vill inte bli sjuk, allting är så bra så det vore bara väldigt dumt om jag tvingas vara hemma. Ibland önskar jag att fler fick känna känslan av att längta till jobbet. Och i helgen kommer mamma och pappa och Alice Våfflan. Nej, det vore väldans olyckligt om jag inte repar mig.


Idag blev jag andfådd när jag sprang upp för trapporna till jobbet. Det har aldrig hänt tidigare. Jag måste köpa ett kort igen. Jag måste träna istället för att sova efter jobbet.
Idag fick jag förlängt. Mycket bra. Och praktiskt.
Idag ansökte jag om nästan två veckors semester. Hoppas jag får den. Då ska vi åka till ett varmt land och fira jul.
Idag sa jag fel. Att säga fel kan inte kompenseras med att man är rätt hyfsad i övrigt.
Jag har fått dille på Michael Jackson. Och som om det inte vore tillräckligt sjöng Idol just MJ i fredags.
Passande nog kollade jag The Machinist med Christian Bale just precis. Huvudet alltså. Vad ska vi göra med det.
Sandra/Niotillfem har nog Sveriges finaste blog. Och typ världens finaste "fans". Det här påhittet är ett typiskt fint samarbete mellan Sandra och de fina fansen. Eller "flott" som troligtvis alla inblandade skulle använda.
Reservationsplats 38 (av just nu 81) på Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv och plats 16 (av 31) på Hjärtdjur (Herta Müller).
Och äntligen är Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein på väg hem till mig. Den har jag stått i kö för sedan i början av sommaren. Det var före jag lyssnade på Heberleins sommarprat som jag inte var så där riktigt imponerad av.
Jag har inte för vana att läsa om böcker så jag kan nog ägna mig åt att låna dem i stället. Kanske ett lyxproblem, men bokhyllorna är fulla och jag har inte lust att köpa fler eller att stoppa undan fler böcker.
Så ser läget ut just nu.
Jag letade efter ett brödrecept på Edith Camillas blogg och hittade den här bilden. Den är från Andra Långgatans dag när vi satt på trottoaren i flera timmar, drack öl och käkade färgglatt tuggummi. Det var en väldans fin dag vill jag minnas.
Det är receptet på vänskapsbröd jag letade efter. Det är Mettes 84-åriga gammelfaster Karins recept och enligt säkra källor ett kanonbröd.DAG 11 dl rågkross1 dl vetekross1 dl vetekli1 dl linfrö1 dl russin2 dl lingonsyltvalfria grejor att lägga i utefter smak1 dl torkade skivade aprikoser1 dl solrosfrön1 dl hackade hasselnötterBlandas vartefter 4 dl ljumt vatten hälls över. Låt stå och svälla över natten.DAG 25 dl kokhett vatten hälles över massan. Rör om.2 påsar jäst blandas i.1,7-2 liter vetemjöl alt. lite råg- el grahamsmjölBlanda ihop allt. Därefter jäses degen ordentligt (ca 30 min)utbakas till 4 limpor. Lägg på långpanna. Jäses igen i ca 20 min. Grädda i ugn 200° i 20-25 min.
I dag är det sånt här som gäller.
Du dansar bra, men du dansar inte salsa, sa den lite lätt slibbige killen efter en salsasvängom på Musikens hus.
Herta Müller!
Kul! Det ska bli roligt att läsa Müller, hon var ju ändå favorittippad bland kritikerna. Senaste boken på svenska "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv"* får bli första.
Nästa år Murakami, nästa år.
*En titel likväl Bodil Malmsten skulle kunna ha på sin roman
när du tog min hand
och allting annat försvann
då var jag glad att jag var jag
I morgon får jag besök på jobbet av en som läser Studie- och yrkesvägledarprogrammet i Malmö. Jag ska bli intervjuad om mitt arbete och det ska bli riktigt kul att visa upp stället jag trivs så bra på. Jag tänkte faktiskt också bjuda på lite bullar som jag bakade i söndags. Man kan tro att jag börjar bli en riktig tant.
Jag är ingen tant kan jag meddela då till och med arbetskamraten U fascineras av min "emo-stil" med svart nagellack.
Edit: jag är en tant som försöker vara häftig
Förresten om jag är en tant så är jag nog häftig. I dag vägrade två grabbar födda -90 lämna mig ifred.
De senaste dagarna har det varit en sån jävla skum lukt i mitt kök!! Jag har städat och rensat ut ta mej fan överallt för att finna vart det stank. Och hur jag än letade hittade jag inte helvetesodören. Tills i dag då jag sneglade på kaffebryggaren, lyfta på locket och inser att lukten kommer från en möglig jävla kaffesump som har varit kvar sen mina systrar var och hälsade på för ett par helger sen. Äckligt så det förslår.
Jag vet inte ens om jag tycker de här är bra. Men jag kan inte sluta lyssna och inte sluta sjunga. Den första är Bon Iver med Skinny love och den andra är Elin Ruth Sigvardsson och Idol-Lars med Love.
I oktober 2007 flyttade jag in i lägenheten som sedan dess har blivit en av mina allra bästa vänner. Precis som Lennart en gång var som jag upptäckte Sverige med. Idag kan jag gå från rum till rum och bli hänförd och stum för att just jag få bo i den här fina lägenheten. Det är efter två år fortfarande helt sjukt att det är jag och ingen annan som just tar hand om det här.
Efter år av inneboende, lånande och vilset flyttande hamnade jag i underbara Kortedala. I oktober 2007 listade jag allt mitt boende som kommit och gått. I oktober 2009 kopierar jag den listan, för det fina är att ingenting har förändrats. Inte mer än att Óli flyttade in och sen flyttade ut. Men det är någonting man får räkna med när man blir stor och vuxen och jobb och sånt blir viktigt. Tänk om resa nummer 18 heter stockholm bostadsrättstrea med óli.
1. viken hemma hos mamma och pappa
2. norrköping delad tvåa med storasyster
3. viken hemma hos mamma och pappa
4. sköldinge rum på internat åsa folkhögskola
5. örebro delad trea med linda och anna
6. örebro rum i korridor
7. örebro delad etta med daniel
8. örebro bostadsrättstvåa med daniel
9. örebro inneboende hos michael
10. örebro inneboende hos bells och mart
11. örebro andrahandsetta hos sofia
12. göteborg inneboende hos victor
13. göteborg inneboende hos victor men med mette och lauris
14. malmö inneboende hos alex
15. malmö delad trea med martin och jerker
16. göteborg inneboende hos jens med julian och clara
17. göteborg egen lägga på femtiosex med balkong
I oktober 2006 bodde jag i Malmö. Jag var besviken på min utbildning och mycket nära att hoppa av. Jag hatade den svarthåriga killen jag var inneboende hos. Han satt i sitt sunkiga vardagsrum och rökte på. Jag fick tigga och be om att han kunde väl öppna när han rökte dagarna i ända. Själv satt jag i mitt stora fönster och undrade vad jag hade gjort mot mig själv.
Månader senare sprang vi på nattklubbarna nätterna igenom, tog människor i hand och jag fick äntligen andas i ett rum stort som allting jag någonsin drömt om. Gick på yoga som blev andhål för att fundera på vad som egentligen hände i helgen. Jag fick ro att sitta vid havet, förvirrades mer än någonsin, reste mig på tre och blev förälskad i en vän. Tackade Malmö för att hon gjorde mig stor nog att våga rida igenom en vind.

I oktober 2005 saknade jag glitterskorna, Óli, Erik och han som alltid gjorde mig ledsen och besviken. Jag fick betalat för att fotografera och jag bodde i andrahand i Örebro.
I oktober 2009 saknar jag fortfarande glitterskorna, Óli, Erik och ibland han som alltid gjorde mig besviken. Jag får betalt för att prata och jag bor i förstahand i Göteborg.
Jag har så svårt att läsa om Tokyo. Trots att det är snart ett år sen jag var där kan jag bli nedstämd för att det är så långt dit. Besviken för att jag inte bara kan ta tåget och gå in på Tokyu hands och köpa vad jag vill. Jag saknar att gå runt.
Just nu läser jag Sputnikälskling av Haruki Murakami, och som alltid namnges en massa olika ställen i Tokyo. Jag måste ta långa pauser när jag läser för att lugna ner mig. Det är helt ju sjukt vilket stört beteende. Jag saknar nattljuset och storheten, vänligheten och det okonstlade.
Jag vill, trots att jag uppskattar mitt egna, leva Saids liv ett litet tag sen han har flyttat tillbaka. Jag vill bo hos Said och Kazuko i deras nya lägenhet.
I Tokyo är det så lätt att drömma.